bts

Lördagen...

Idag Lördag, så var vi på det "spendabla" humöret, vi åkte till "Mariebergs köpcentrum" platsen där vilken plånbok som helst blir punkterad...

Men vi hade ju fått vårt skadestånd* från kommunen, så nu gäller det att passa på innan det tar slut...

Det gick riktigt bra för oss, vi delade upp familjen o våra vänner i fyra läger, Jag å äldsta dottern i en, hustrun i en, yngsta dottern o kusinerna en, och svägerskan med minstingen i en grupp...Klara färdiga gå; "Swich" sa det sen var alla som bortflugna. Jag o dottern vi gjorde vårt ärende, kollade in en elektronikbutik, sen gick vi o fikade, på den lugnaste platsen vi hittade...där satt vi sedan som en sambands-central mellan de olika grupperna:

*Ring* telefon från grupp 2 "-vi är på kappahl..." var är ni?

Jag ringde grupp tre: De var på Lindex

*Ring* telefon från grupp 4:a : "-Vi är på HM..var är dom andra?

Jag ringde grupp 2: De hade nu förflyttat sej från Kappahl till Lindex

*Ring* telefon från grupp 3: "-vi hittar inte till Kappahl..."
jag ringde tålmodigt upp grupp 2....
*Ring*...Ja ni kan tänka er, så här höll det på en stund, medan jag o dottern smuttade på vårt fika o klappade på våra påsar med dagens köp...

Eftermiddagen ägnade vi åt Örebro Stadspark, en vacker o lugn oas, mitt i centrum. Rosorna är helt fantastiska o väldoftande...Ja, detta var idylliskt o väldigt trevligt...Om det inte var för nåt ungdomsgäng som hade bestämt sej för att ha sin fest bakom häcken, på andra sidan: Skrän, skrik o typiska "alkohol-relaterade" missljud ljöd över parkens lugn. Men vi blundade med öronen o visade barnen runt...Härliga sommartider!

Kolla in dessa bilder från parken:
    

Sedan efter parkbesöket så avbröt vi vår minisemester i Örebro o reste hem, glada o nöjda...Stora dotterna hade nu planer för hur vår trädgård ska se ut....oj oj oj...det lät jobbigt.

Fredagen den 27 juni...

Min hustru var idag färdig med sin kortkurs på Visingsö, så jag ska åka att hämta henne i Gränna. En liten bit att åka, så jag är glad att barnen kan stanna hos sina kusiner.

På hemvägen från Gränna gör vi ett stopp i Vadstena, det är ett ställe man kört förbi 100 tals gånger men tyvärr aldrig tagit sej tid att stanna i...

Och det ångrade jag när vi kom in mot centrum, fick syn på slottet och småbåtshamnen runt om i vallgraven. Väldigt vackert och pittoreskt.

Vi strosade upp på gågatan, och möttes av en sällan skådad syn: "Knypplingens Dag"...inte varje dag man ser massor av damer, tjejer o tanter ( ja för det var inte en enda man som höll på med detta, vad jag kunde se...) satt i varenda gathörn o knyppla, den ena mer komplicerad än den andra...Imponerande syn, tålamodskrävande, minsann...

Vi reste sedan vidare till Örebro...där våra barn var i trygg förvar.

Jag visar här ett par bilder på vad vi "såg" i Vadstena:

 

Man kan förstå att staden har dragit många människor till sitt sköte...Viken atmosfär, man känner historiens vingslag mellan borgmuren, klostret osv...Sommaropera o teater, här kanske man skulle bo...Min hustru får ofta lite idéer när vi ser oss omkring i världen....

Jag ska en dag berätta mitt kringflyttande liv...från första bo-platsen till den nuvarande, som troligtvis inte blr den sista, om jag känner mej rätt...Ha en bra dag!

Den här händelsen utspelade sej på Norska landsvägen från Oslo ner till Sarpsborg runt 1988-89 någon gång...

Jag och min musiker kollega Hasse skulle ner och spela med vestfolds symfoniorkester, tror jag dom hette....

Det var gen-rep och konsert direkt, så vi ansåg att det var lättas att byta om hemma innan vi åkte. Stilenligt och traditionell klädsel - Frack.

Vi hade min gamla bil; En Saab V4 från 1973, Mossgrön, Härlig gamal "Äkta" bil. ( se bilden för att få en uppfattning om hur den såg ut....)

Vi hade c:a 7 mil att åka dit, men ungefär halvvägs så lade bilen bara av....Kaputt...

Detta var även före mobiltelefon.i-var-mans-hand-tid så där stod vi, längs den vältraffikerade vägen i Norge, två stiliga män klädda i frack utanför en Svensk-registrerad bil i Norge...

Det måste ha sett ganska roligt ut skulle jag tro, de förbipasserande bilarna vinkade glatt åt oss, Pingvin-klädda, där vi stod o kikade in under motorhuven.

Historien slutar att vi får lift in till en bensinstation några kilometer bort, får tag på en telefon så vi kan meddela orkestern att vi kommer liiite senare, vi måste bara ta en buss de sista milen. Nämnde jag att Hasse var slagverkare; Han skulle ha med sej diverse slagverksgrejer som; virveltrumma, cymbaler och stativ mm. Själv hade jag bara min fagott...

Livet på landet...

Att skriva en sån här "blogg" är för mej egentligen något helt nytt, jag vet inte vad-hur-när man ska skriva och i vilken form...?

Dagboksform? Berättelser? Anekdoter? Ja, så min lösning blir en gissning hur det kan vara...

Dessa texter som följer är inte skrivet "online" för i detta skrivandets ögonblick befinner jag mej i en sommarstuga vid vänern`s strand. Det finns ström, men inget Internet, vilket kan vara lite skönt ibland...

Vi ska tillbringa några dagar hos en god vän som äger stugan. Hon har en dotter på samma ålder som vår yngsta tjej så de är goda vänner sen de var små och finner varandra direkt när vi anländer hit.

Idag är det torsdag den 19 juni, kvällen innan midsommar. Vi hoppas på härligt, högsommarväder, men i ärlighetens namn ska jag berätta att regnet strilar, det blåser från den stora sjön Vänern som ligger 10 meter ifrån min lilla "sov-kupé".  Jo, sov-kupé är nog rätt begrepp, Stugan är liten o mysig men lite trång för oss 6 personer...Barnen sover i ett rum, Min hustru i ett litet gästrum med en smal säng och värdinnan i sitt, kvar blev jag, då fick jag den lilla gästboden, vilket är toppen då jag är pigg o allert på kvällen, så jag sitter här i värmeljusens sken med min lap-top i mitt knä.

Då faller berättar-andan på...

Jag vill ge er  några små anektoder ur mitt liv. Här kommer några historier som inträffade under mina år som frilans-musiker i norge.

Historia nr 1:

17:e Maj i Norge, tror det kan ha varit 1989 ungefär...

Jag var i Norge anlitad som frilansande musiker med min fagott som följeslagare och denna episod utspelar sej när jag bodde i Oslo men hade ett uppdrag i Ålesunds symfoniorkester på den stora nationaldagen.

Alla städer firar 17:e maj stort och pampigt, så även i Ålesund.

Jag hade rest upp med flyg från Oslo till Ålesund några dagar innan 17:e maj för att vara med på repetitioner inför den stora Gala-konserten. Men det som jag verkligen såg fram emot var det som skulle ske efter konserten..

Jag hade bokat in flygresa hem till Oslo direkt efter konserten för att hinna hem till en fest hemma hos mina norska vänner i Oslo, på Majorstuen...

Jo, konserten gick bra, den höll tids-schemat, jag kom iväg med taxin direkt efter konserten och äntrade flyget. 17:e maj är en festens dag så nu tog jag en öl, ja kanske 2 eller 3 stycken...det märkte jag i alla fall när vi landade i Oslo, jag var otroligt "Tisse-trengt" som det heter på norska, men jag tänkte att taxi till min vän tar inte lång tid....trodde jag...Taxikön var lång, det var flera som skulle resa från Fornebo flygplats in till centrum.

Men jag bet ihop, jag ville inte släppa min plats i kön, nej jag håller mej, tänka på nåt helt annat; Cykel-lopp, Träd-beskäring...ja, vad som helst annat än vatten...o sånt.

Till slut kom jag iväg med taxin, uppgav adressen o den skumpade iväg....

Jag kom fram till porten och gick upp till lägenheten och ringde på...många signaler. Klockan var ju 22.30 på kvällen och en bra fest börjar ju komma igång vid den tiden, tänkte jag.

Efter en lång stund kom Heidi, som hon heter och öppnade dörren, sömn-rufsig i håret och morgonrocken insvept runt sej...Panik! Vad var detta, var det inte fest??!!

Hej, sa Heidi, vad vill du?....

Ja, vad ville jag, började jag tänka, då kläckte jag ur mej med en darrande stämma : -Kan jag få låna toaletten...Jag har rest från Ålesund och jag blev så kissnödig, så jag bara stannade här för att fråga dej om det...

Heidi sa, att festen tog slut tidigare på kvällen, för att alla gästerna var såååå trötta.

Okej, sa jag det var ju tråkigt, men jag fick följa med in i den mörka o tysta lägenheten.

Då hörs det ett barnsligt fnitter inifrån rummet...Dar har hela gänget suttit i tystnad o hört mej stamma fram detta!!!

Jävlar vad dom började skratta!!! Detta var ett "practical-joke" som var riktigt roligt, dom visste när jag skulle komma och hade släckt ner och tyst väntat på mej...Jaja så kan det gå till.

Behöver jag nämna att den festen blev väldigt trevlig...

Moralen i historien kan vara: Kolla gärna efter en toalett innan du lämnar flygplatsen, kanske...

Minne nr 2:

"Dagen då jag blodade ner en vit-klädd ängel"

Den här historian utspelar sej också i Oslo. Jag bodde ju där i några år på 80 & 90-talet.

Nu ska jag inte bli för långrandig med detta.

Det var en vacker vårdag, jag skulle vår-rusta min gamla cykel som stod i mitt förråd. På kvällen var jag bjuden på middag och trevligt samvaro med några musikervänner. Men det var som sagt senare på Kvällen...Då skulle jag cykla dit, så därför ville jag ha den fix o färdig.

Nu skulle det mekas cykel...jag skruvade o smorde, lappade o lagade, till slut när jag låg där o skulle dra åt den sista rostiga skruven på kjedjeskyddet så nådde jag inte min mejsel...Nåja jag fick tag på en morakniv, den duger väl att skruva med tänkte jag o drog åt lite hårt, så kniven slant till o parkerade sej i min tumme!!! Jäklar vad det blödde...

Jag sprang in i köket å lindade ett papper runt tummen, inga plåster hemma, men en redig man ordnar detta med el-tejp och hushållspapper, det blev ett fint paket på min tumme....

Några timmar senare satt vi där på middagen och vi samtalade och jag talade med min bordsdam som för kvällen var klädd i en vit o vacker klänning. Vi pratade om livet o sånt som man talar om på en fin middag, vi satt ganska tätt och jag talar med vida gester o stor inlevelse..Så plötsligt ser jag på min bordsdams klänning en stor röd fläck på låret...Ahhhggghhh, min tumme! Min tumme hade börjat blöda igen och droppade rakt på hennes vita klänning! ------ jag vill inte berätta mer ------ tänk er själva, vad pinsamt, men hon var änglalik och tog mej med in på badet, plåstrade om min tumme, rejält och ordentigt, sen sade hon att "Vi jenter, vi er vant til dette en gang i månaden...." dette går bort med tvål o kallt vatten...Men din tumme, den kanske int läker som den ska....Och det är sant, än idag c:a 15 år efter detta så är det ett ärr på min tumme. Så kan det gå.

Moralen i detta: Sträck dej liiite längre så når du det rätta verktyget.

Minne nummer 3

"Med silltunnan under armen"

Denna episoden utspelar sej i Suldal kommune i kust-sträckan utanför Stavanger i Norge.

Jag jobbade en tid som "Distriktsmusiker", Dvs vi åker runt och gör lite konserter på små orter och platser i ölanskapet. Denna dagen var vi på en plats som heter "Jelsa" en ö som man bara når med hurtigbåten, en snabbgående katamaran för passagerare utan bil. Vi hade spelat i lilla samlings-salen och nu väntar vi på båten hem. Då ser vi på kajen, en skylt som talar om "Tunnbinderi" 50 meter...

Vi följer vägen och kliver in i en liten verkstad. Där finner vi en gammal, skäggig, rundlagd gubbe, säkert 175 år gammal minst ( ja, det var min gissning i alla fall..) han tillvrkade äkta trä-tunnor som man förr i tiden förvarade sill i, kanske andra saker med, vem vet...

Åh, tänkte jag, det vore ju fränt att ha en sån hemma, ja inte dom där stora faten på 200 liter, men en sån där 30 liters tunna...

Mina kollegor och jag frågade: ( på nån sorts norska: ) Hvad koster denne mindre tunna?

Mannen tittade upp å mummlade i sitt stora skägg : "-Hrenbgfds hmmlommgh hreliste medretsrepiseliste" ungefär, fast lite otydligare än då....jeg ska slå i mine lister...= jag ska titta i min lista, kom vi fram till...Oj oj...det verkar bli dyrt, han står länge o räknar, mäter, tänker och mummlar. Han tittar på tunnan runt om, och säger till slut:

( Nu var vi redo för att höra det stora tresiffriga beloppet....) toogtyvetredve...??? Va, va sa han frågade jag "to og tyve tredve...." Nu har jag bott i norge ett tag så jag kastade om siffrorna i huvet: 22 kronor och 30 öre...Ja det var sant...Men mannen började att beklaga sej, för bandjärnet började bli lite dyrt, trävirket,  och sen ville han ha lite för arbetet som han sa---

Ja, nu var detta inte på stenåldern, jag var inställd på att den skulle kosta 100-200 kronor, så jag gav mannen en 50-lapp och sa: jag tar den, så behåller du resten..

Mina vänner köpte sej ett par tunnor samt några bastu-kärl, ni vet som man har vatten i, när man badar bastu...

Lycklig och glatt pratande, vinkade mannen av oss då vi sprang till båten, med våra tunnor under armarna och våra instrument i händerna...

Jag visar här en bild på mitt tunn-fynd;

Den finns med mej än idag, och varje gång jag ser den, så tänker jag på den gamle tunn-bindaren på Jelsa i norge, han kanske sitter där än o svarvar sina tunnor, vem vet???

Detta är vad jag orkar skriva idag...Hej o hå / Tomas

Midsommar-aftons nattens uppsummering:

Min dotter och hennes kompis frågade mej nu strax före klockan tolv om var det växer 7 olika sorters blommor....

Jag hade ingen aning men vi tog en promenad längs vägen som leder från sommarstugan. Vi hittade faktiskt 7 sorters blommor, fråga mej inte vad dom heter, jag såg bara att det var 7 olika sorter. Jag pekade bara ut dom, för de skulle ut o plocka sen, när de var färdiga att gå till sängs, för man får ju inte prata, skatta eller på något annat sätt låta när man har plockat blommorna, bara tyst lägga dem under kudden för att sen drömma om sin tillkommande...

Jag frågade min hustru om vi skulle plocka också, men hon tyckte att det "fick duga" som det var, vad det nu betyder??!!

Jo, dagen idag har varit jävligt blåsig och ganska kall, men det har i alla fall inte regnat, så man får väl vara glad för det lilla...

Det var en trevlig midsommarafton, med det som hör till: Sill & nubbe, midsommarstång och lek o dans runt stången...Men jag behöver väl inte berätta att stången var 1,34 cm hög, vi dansade 3 danser runt den med barnen och oss 3 vuxna...Hoppas inte grannen studerade oss alt för ingående...

En liten bild, som kan illustrera vårt midsommaridylliska ställe, det var solsken i 24 minuter ungefär...

Det är såååå lugnt att bo på landet..

Tidigare idag så tog vi en promenad och då fick jag en hel del "tillbakavändande" tankar...sånt som hände för några år sedan....

Dagens tillbakablick kommer från den tid vi bodde i det smålänska samhället Ormaryd utanför Nässjö...

Det är en stilla, sömnig och mycket lugnt litet samhälle som har en liten affär och förskola...det är allt som finns där.

Det var därför jag sa till en god vän att; Vill man ha lugnt och skönt, slippa bråk och väsen, stress och trafik, ja då ska man bo här....

Samma dag som jag hade lov-ordat detta paradis så inträffar följande:

Jag sitter i mitt lilla arbetsrum i huset som vi hade då...Klockan var sent på natten kanske ett på natten, det är såååå tyst och stilla. Familjen sover, bara fläkten från min gamla dator surrar ( ja datorn var inte gammal då, men när jag tänker efter så var det för några år sen så jag hade Windows 95 i en 486:a...det säger en del när detta var...) i alla fall var tystnaden ganska total, då hörs ett motorvrål ifrån skogen; Vrooooom sade det på vägen utanför...sen lät det duggu duggu duggu duggu....Vryyyyyt....krach...Booom. Sen blev det dödstyst och kolmörkt ute på vägen!

Gatlamporna hade slocknat. Först så trodde jag att jag hade inbillat mej detta ljudet, men min hustru tittade yrvaket in till mej och sa: "-kan du gå och titta vad i all sin dar det var...??!!"

Först så blev jag lite rädd, vad var det för mystiska ljud ute? Utomljordingar, rånare, eller våltäksmän???

Men jag tassade ut i mörkret och gick längs genomfartsvägen i samhället passerade järnvägs-spåret som korsar gatan och då hör jag röster och en polis-sirén i natten... Det visade sej att följande hade hänt; En rattfull yngling och dennes kamrat hade kört i 180 km i timmen genom samhllet, studsat över järnvägs spåret, bilen hade flugit igenom 35 meter järnstaket för att slutligen ställa sej upplutad mot väggen på ett hus, nosen pekande uppåt. De som bodde i huset hade vaknat av att bad-rumms skåpet hade ramlat ner i badkaret, ty bilen parkerade sej mot badrumsväggen.

Husägaren hade snabbt funnit sej tillrätta enligt följande motto: "När du får oväntat besök; gevalia"

Han bjöd in de båda ynglingarna på kaffe, för det hade oskadda klivit ur bilen...

Jepp...det var för att man samma dag sa:

 "Det är sååå lugnt o skönt att bo på landet"... Ja just det, dagen därpå kom brandkåren med fullt pådrag, En bondgård som låg strax intill brann i pann-rummet. Det är stilla och lugnt på landet, eller hur???

Idag har barnen badat i Vänern trots vindar som tjöt och friska temeraturer....ja ja jag tog faktiskt en iskall sjö-vattendusch för att bli lite frächare inför kvällens middag...

Midsommardagen den 21 juni 2008

Idag så vaknade jag ganska tidigt av en alldeles förfärlig mardröm. Det går knappast inte att återge den, för storyn o händelserna var helt absurda, men jag kan avslöja att min fagott var inblandad, och återfanns på en toalett i en mörk källare under ett bibliotek...

Skulle det finnas intresse så kan jag väl berätta drömmen någon annan gång.

"Glass i stora lass"

Dagen idag har innehållit diverse snickeriarbeten och lite underhållsarbeten på min väns sommarstuga. Vi tog även en promenad till Kyrkans sommarcafé som ligger strax innanför Picasso-skulpturen. Detta café är berömt i hela trakten för sina glassportioner. Förr om åren när man fikade här så kunde man köpa kul-glass och det räckte men 1 kula. Då skyfflade damen bakom glass-disken upp lass efter lass, skopa på skopa i bägaren, så det blev ett berg av glass...detta var 1 kula.

För några år sen gjorde mina barn det stora misstaget att beställa en bägare med 3 (!!) kulor, jag sa till dom att en kula räcker nog, men de lyssnde inte på det örat....

Damen skyfflade på ett gigantisk lass i bägaren, tre kulor med 3 olika smaker...Att så mycket rymdes i bägaren trodde man inte. Halva bägaren var oäten till slut.

Nu idag var portionerna mer normala; en kula är ett svep med skopan...punkt slut. De kom väl på att man tjänar mera på att sälja glassen så. Nåja, vi köpte os en varsin glassbägare o kaffe, sen satt vi inne och njöt av ösregnet utanför. Lika plötsligt som regnet föll, upphörde det och vi kunde promenera hem torrskodda.

"Den lättmöblerade lägenheten"

Nu fick jag sån lust att berätta en historia ur mitt liv igen...Kanske den lilla roliga episoden när vi fått en egen lägenhet som student i Oslo. Jag kan bara kort säga att det var nästan omöjligt att få en studentlägenhet eller rum i Oslo när jag studerade där. Men äntligen hade jag lite flyt så jag och min sambo ( numera fru..) fick en alldeles egen lägenhet i ett kontorshus i ett trevligt industriområde på Enebakkvein i Oslo!! Jag fick anställning som "hustomte" klippa lite gräs, byta glödlampor samt att vara husvakt på nätterna. Det var inga problem.

Det som var det roligaste var att när vi flyttade in så hade vi inte en möbel, ingen ting. Vi sov på en varsin madrass på golvet, hade lånat in 2 trädgårds stolar från altanen...Inte ens kylskåp eller spis, "norsk standard"; Ingår inte i hyran...Men som musikstudent på musikkonservatoriet så ansåg jag att det första vi måste ha är ett ; Piano!

Sagt och gjort, vi drar ner på en musikaffär i centrala Oslo, köper ett Fazer piano, nytt o fint, på avbetalning och avtalar om hemtransport redan samma eftermiddag!!!

Senare på eftermiddagen ser vi pianofirmans stora bil komma till vårt hus! Härligt! Två bastanta karlar lyfter in pianot och ser sej omkring i lägenheten; Tomt i köket, tomt i vardagsrummet och våra madrasser på golvet i sovrummet...

De börjar skratta och frågar glatt: "Finnes det virkeligen plass for dette piano her??"

Ja, det var vår första möbel i huset...sen fyllde vi på med diverse ting o tang. Men jag tycker så här i efterhand att det första flyttlasset vi hade var det bästa, när vi flyttade in i lägenheten; Allt rymdes i ett lass i vår Saab V4 av 1973 årsmodell. Inklusive våra instrument och vår undulatbur....

Ja, nu sitter jag här sent på kvällen och ska snart sova och förbereder mej mentalt för morgondagens äventyr: Vi ska upp tidigt och packa alla våra grejer...sen drav vi ner till Gränna och Visingsö, Jag ska lämna min hustru där på en veckas kurs i Franska..Hon vill ha lite påfyllning i sitt ordförråd. Där kommer hon att vara en vecka som sagt, det innebär att jag och barnen ska ta hand om oss själva den veckan. Det kommer att bli bra tror jag!

Följ med i mina historier här så kan ni kanske få höra hur det går...

Nu släcker jag den här dataskärmen för denna stund. / Tomas

Att få semester helt plötsligt är inte lätt!

Kroppen är så inställd på att gå upp på bestämda tider så trots det att man sitter upp länge på kvällen och stänger av väckarklockan, så vaknar jag med ett ryck klockan 07.00 och det första som slår mej är: "Nej herre jävlar...jag har försovit mej!!!" men sen i nästa stund kommer jag på:

•-         javisst, jag var ju ledig idag...mmm jag ska sova vidare....men det går ju givetvis inte. Man ligger o vrider sej, tänker på vad man brukar göra vi den här tiden osv...

Det här är ett fenomen som brukar dröja några dagar innan man har "vant sej" vid ledigheten....

Sen går det tyvärr allt för fort att komma in i "sova-länge-på-morgonen-lunken" så det blir snabbt en vanlig rutin, sitta uppe länge på kvällen o sova länge på dan...

Jo, det är semestervanor det!